Johnny är inte bara bra på att kasta apelsiner. Även diskusen flyger bra i år
Har noterat att diskuskastare Johnny K har öppnat säsongen på ett förtjänstfullt sätt. 57.43 i premiären hemma i Umeå. Endast centimetrar från perset för Strömsundaren och FPCaren. Nice work!
Lämpligt tillfälle att citera den store amerikanske poeten Chuck Berry, ”Go, GO! Go, Johnny, go, go, GOOO!!!”
Idag hände det som alla ”ljusblå” har väntat på i 44 år. Manchester City är åter Engelska Ligamästare i fotboll.
Jag är ingen stor fotbollsfanatiker och följer numera sällan olika ligor och lag men jag är samtidigt uppväxt med den fantastiska traditionen på 70 och 80talet när lördageftermiddagarna var vikta till ”Tipsextra” i SVT med veckans Engelska ligamatch i fotboll. Man satt där och tittade på detta urmodern till fotbollsmagasin inklusive ligamatch. Varje lördag. År efter år. Sorgen var stor när det lades ner. Minns inte när det var men det var länge sedan.
I alla fall så hade jag ett favoritlag då, för det skulle man givetvis ha, och det var Manchester City. Inget populistiskt val som lokalkonkurenten United eller Liverpool, Everton,Arsenal eller några andra av giganterna i i Engelska ligan.
Nej, City var det som gällde för min del. Varför? Ingen aning. Det har ”guldfisken käkat upp” och är döljt i historikens dimmor. Men jag har ändå lite diskret följt mitt lag genom åren. Att följa Manchester City och påstå att man är ett fan av dem har varit som att åka berg och dalbana. Det har varit mycket upp och ner genom åren. Oftare ner än upp under mina år som fan.
Däremot har City alltid varit lite mer rock´n roll än andra klubbar. Fanatiska City fans är ”OASIS” bröderna Gallagher . Noel Gallagher var tom delägare och satt i klubbens styrelse under några år. Visade bla ”gott idrottsledarskap” rock´n roll style när han hotade fd Cityspelaren Gary Neville med att slita av Neville mustachen med sin tänder när han skrev på för Man United.
Men för drygt tio år sedan började det vända mera uppåt. Man kravlade sig tillbaka in i Premier League och började närma sig toppen. För att i fjol vinna FA Cupen och i år då äntligen sopa hem ligan trots att det var med stor dramatik och hjärtat i halsgropen på övertid. En seger som handlade om så mycket mer än ligaguldet eftersom det var Sir Alex och Man Unitet som var alternativet.
”De blå” krigade in två bollar på övertid när allt verkade ha slunkit dem ur händerna.
Man levde upp till klubb ordspråket. “Superbia in proelio” – ‘Pride in battle’
Detta är ett världsunikt inlägg på JBSAINT bloggen eftersom det förmodligen är första och enda gången jag kommer att skriva om fotboll. Men en 44 årig väntan på ett guld är värd lite uppmärksamhet. En riktig CHAMPAGNE SUPERNOVA!
Det ser ut som om coach får plocka fram bootsen lite tidigare och värma upp på hemmaplan inför Tom Petty senare i sommar.
Lite skön blues, rock & hästjazz om en vecka i gratisarrangemanget ”Kulturnatta”. En bra liten kulturtradition i Umeå.
Som de flesta vet så är höjdhopp min huvudgren som tränare trots att jag ”härjar runt” inom snart sagt alla grengrupper. Ibland med lite framgång också.
Men som sagt höjdhoppet är det som jag har ägnat mest energi till och jag har mitt lilla stall med hoppare som tuffar på.
Jag har tidigare uttryckt att höjdhopp är en fullkontaktsport. Smärta förekommer och gör man fel så gör det ont och saker kan gå sönder. I synnerhet handlar det om fotleder som tar stryk. Den höjdhoppare som inte har eller har haft ont i sina fotleder finns inte. Eller som en en av Sveriges mest långlivade höjdhoppare, Ola Carlsson, med drygt 20 säsonger i rad över 2m sa under en bilfärd i Spanien när vi pratade just fötter och fotleder ”Det handlar inte om att inte man har ont. Det handlar om graden smärta man kan hantera”. Ett krasst konstaterande av en ärrad krigare i höjdhoppsbranchen.
Nåväl, vi pratar och hanterar olika varianter av underbenssmärtor nästan dagligen i denna gren.
Nyfixad och hög som ett gäng skyskrapor pga av smärtmedicinerna….
En av mina aktiva var under kniven igår och fixade till just sin fotled. En följetång av höggradig smärta som efter många år förhoppningsvis skall få ett slut. Om allt har gått bra så hoppas vi att inom snar framtid kunna vara tillbaka på banan och lyfta hennes karriär till en ny nivå. Kanske inte i sommar men nästa år då jävlar skall det lyfta rejält.
De övriga två tuffar som sagt på med förberedelserna inför sommaren och det ser bra ut. Dessutom ganska problemfritt.
I förgår fick jag en förfrågan om ett nytt sammarbete i denna gren. Ett mycket ”tung” sådan dessutom. Jag blev lite ställd men samtidigt väldigt glad. Dethär kan ta saker och ting till nya nivåer och kommer att kräva lite justeringar av tillvaron. Men fruktansvärt inspirerande och något som jag kommer att gå ”all in” på. Vi har hittils bara mailat varandra några vändor och det finns mycket kvar att diskutera och som måste redas ut innan det är dags. Om allt faller på plats så startar vi upp till hösten.
Återkommer i ärendet när det är dags. Vill inte gå händelserna i förväg. Det får bli dagens cliffhanger…
Förhoppningsvis på ett JVM nära dig inom snar framtid…
Dessutom har jag ju ett helt stall med aktiva som precis ar på G in i säsongen. Så fokus måste vara här och nu. En Junior VM plats skall fixas är det tänkt. Dock inte i höjd utan i 800m. En helt annan värld och typ av smärta 
Namn
Jan Bäck
Ålder
46 år
Hemkommun
Nu: Umeå
Ursprungligen: Jakobstad, Finland
Vem är du som person?
En som vågade ta steget och göra mitt största intresse till mitt yrke och livsgärning, nämligen att vara friidrottstränare.
Förövrigt en lugn och trygg person med ganska bra koll på livet. Intresserad av mycket och nyfiken på ännu mer. Är genuint intresserad av att lära mig nya saker, lära känna nya människor och miljöer.
Någon beskrev mig som en observerande vagabond, vilket stämmer bra med min läggning och självbild. Ägnar rätt mycket av min fritid åt att läsa, titta på film, lyssna på musik och mitt nya intresse att fotografera.
….och givetvis finländare, trots drygt två decennier boendes och verkandes i Sverige.
Vilken idrott är du verksam inom?
Friidrott
Hur länge har du varit tränare?
25år varav 22år som mer eller mindre heltidsanställd yrkestränare i friidrott.
Vilka är dina främsta meriter som tränare/aktiv?
Har varit personlig tränare till ett 15 tal aktiva som har tävlat i Svenska junior eller seniorlandslag spridda på friidrottens alla grengrupper. 
Den viktigaste meriten är Marie Norrmans Junior VM silver i Anecy Frankrike i höjdhopp 1998. Det öppnade många nya dörrar och möjligheter för mig som tränare och gett mig möjligheter att utvecklas både som tränare och människa.
Har varit engagerad som landslagsledare/grencoach i olika ungdoms, junior och seniorlandslag sedan 1995 i flera av friidrottens grengrupper. Hopp (ungdom, junior och senior), kast (ungdom, junior), mångkamp (ungdom, junior)
Är Svenska friidrottsförbundets Gren Utvecklings Ansvarig (GUA) i höjdhopp sedan 2000 och har därigenom medverkat till att utbilda och utveckla den svenska höjdhopparelitens aktiva och tränare.
Många av åren har varit i nära sammarbete med Johnny Holm(Kil). På senare år även i sammarbete med Ingela Nilsson (Växjö)
Vilka aktiviteter har ni inom FPC?
Aktiva/studerande på Umeå Universitet samt Svenska Lantbruksuniversitet i Umeå:
Träningsverksamhet, utbildningsverksamhet, testverksamhet, lägerverksamhet, medicinskt stöd, rådgivning och utvärdering av träning, test och tävling, stöd för att anpassa studierna till tränings och tävlingsverksamheten.
Tränare och föreningar både regionalt och nationellt:
Utbildning och rådgivning i träningsfrågor. Utbildningsverksamheten sker ofta i sammarbete med andra grenar av Svenska Friidrottsförbundets organisation. Vi bidrar också till att utveckla svensk friidrott centralt genom att ta fram forskning och studier kring friidrott samt medverka i framtagandet av nya utbildningsmaterial till den svenska friidrottstränarutbildningen.
Hur lägger du upp studenternas träning? (vad är viktigt för dig?)
Jag lägger upp träningen individuellt för varje individ utifrån deras egen idrottsliga tränings/tävlingsbakgrund, målsättningar, personlighet och studiesituation så att det skall bli så optimalt för varje individ som möjligt.
Jag försöker också lösa bästa möjliga tränarkontakt och stöd i vårt lokala tränarnätverk för varje aktiv utifrån vilken gren de tävlar i.
Vilken utbildning har du?
Utbildad Idrottsinstruktör på Solvalla Idrottsinstitut i Esbo, Finland
Elitfriidrottstränarutbildning (2årig) i Finland. Seniortränarutbildning( SFIFs Elittränarutbildning) i Sverige.
Ett stort antal special och fördjupningsutbildningar inom det idrottsliga och närbesläktade områden både på nationell och internationell nivå, bla SFIFs ”Elitidrottsskolan”, SOKs ”Talangprogram”, SFIFs ”Coaching projekt”, SFIFs ”Manliga tränare för kvinnliga elitaktiva” mm
Vad är fördelarna med Umeå som studentstad och för aktiva inom din idrott?
Den stora fördelen är helheten.
Vi har ett välutvecklat koncept med heltidsanställda tränare och stödverksamhet i form av specialexpertis (läkare, sjukgymnaster, dietister, psykologer, fystränare mfl).
Väldigt bra träningsmöjligheter och stor tillgänglighet både när det gäller inomhus och utomhusfriidrottsanläggningar av högsta klass. Detta kompletterat med tillgång till universitets Idrottsvetenskapliga testlabb och andra idrottsanläggningar gör att träningsmiljön är toppklass. Dessutom är närheten mellan boende, studier och träning en stor fördel. Allt ligger väldigt nära och komprimerat.
”Elitidrottsavtalet” som möjliggör en mycket stor flexibilitet i hur man kan lägga upp sina studier på ett av Sveriges största universitet, Umeå Universitet, och Svenska Lantbruksuniversitetets alla utbildningar innebär att de aktiva kan utbilda sig nästan till vad som helst samtidigt som de satsar på sin idrottsliga karriär.
Umeå som en ”tillräckligt stor” stad med tydlig studentprägel gör att livet vid sidan om studier och idrott också är stimulerande. Förbindelserna till Stockholm och övriga världen mycket bra i första hand med flyg, men även med tåg eller buss.
Många andra studieorter kan konkurrera på något eller några av de verksamheter som finns i vårt koncept men ingen slår oss i helheten i en elitaktivs tränings och studiemiljö som helhet i vardagen.
Hur har dina elitidrottande studenter lyckats?
Alla ”kurvor” pekar i positiv riktning. De som är inne i systemet visar överlag en positiv trend i sin idrottsliga utveckling och det är allt fler som upptäcker Umeå som tränings och studiemiljö vilket gör att antalet Elitaktiva friidrottare i Umeå ökar hela tiden. De flesta FPC aktiva som nu studerar i Umeå har under de senaste två åren tävlat i något svenskt landslag.
Vad är viktigt för dig i ditt ledarskap?
Se och respektera alla som jag skall samverka med och möta dem där de är oberoende av deras bakgrund och läggning.
Bra och öppen kommunikation.
Stimulera och stötta individen till att växa som människa och idrottare.
Skapa en trygg och vinnande miljö där man ger energi och får energi av alla aktörer.
Professionalism och ”know how” i yrkesrollen.
Kontinuitet och stabilitet.
Ditt motto?
”Endast döda fiskar simmar medströms”
–Pia Nilsson
”Observe, improvise, adapt and overcome!”
– Clint Eastwood
Det bör kanske tilläggas att detta inte är riktigt en så stor egogrej som det kan verka utan en intervju som jag var tvungen att fylla i på jobbet som ett material till universitetets hemsida. Lite rescykling av jobbedrifter en onsdag eftermiddag helt enkelt. Jag tyckte att det här på bloggen vore trevligt att med egna ord berätta mina egna åsikter om mig själv och vad jag gör och hur jag ser på det.
Det tog en hel massa eftertanke och en helvetes tid att skriva det så varsågod. The true inside story!
Ibland är jag så klok att jag nästan tror att jag är synsk.
Vi håller på med vårtester av våra aktiva på FIGet och universitet. Årligen återkommande testverksamhet som vi gör för att hålla koll på våra aktiva. Bland annat så kör vi flygande 30 m löpning, stående längdhopp och vertikalhopp. Givetvis så finns det alltid hatade Coopertestet med också.
I måndags körde vi i alla fall flygande 30m. En av mina aktiva frustade och svor lite extra eftersom resultaten inte blev som hon förväntade sig. Klart sämre faktiskt än bara för någon vecka sedan när vi gjorde samma test i Spanien.
Diverse göteborgianska kraftuttryck uttalades, mungiporna kröp mot knävecken vartefter testet fortlöpte och coach avkrävdes en förklaring varför på detta viset.
Coach gav två förslag på eventuella förklaringar. 1) Det kan vara en reaktion på träningslägret (i värme) + en vilovecka (i kyla). Inte helt ovanligt att det kan komma en liten seg reaktion.
2) ”Du har någon skit i kroppen och kommer att bli förkyld/sjuk inom några dagar.” Detta var den förklaring som jag lanserade som den mest troliga. Gammal ”djungelvisdom” helt enkelt. Konstiga testresultat = något skit på G i kroppen. Atleten i fråga var inte helt med på detta vid tillfället eftersom hon kände sig både pigg och frisk.
Tisdag morgon kommer följande telefonsamtal från nämnda atlet. ”Jag är seg och har ont i halsen!!!” ”Vad skall jag träna då?”
”Träningsförbud tills du är frisk!!” var det givna svaret. Plus ”äta glass och drick mycket vätska”
Enligt atleten ett av de mest ovanliga coachrecepten hon har fått. Helt unikt faktiskt.
Vila och träningsförbud vid sjukdom var inget nytt, men GLASS???
Vadå?
Det är väl självklart. Smärta behandlas med kyla. Ont i halsen = glass!! Förbaskat mycket godare än att sitta och suga på en isbit. Självklarheter!!
Också en gammal ”djungelvsdom”!!!
Tisdagkvällen ägnade jag åt att titta på lite annan sport än vad jag gör i vardagen. Jag och min chef, han är egentligen tärnare av rang trots att han är chef, gästspelade som fyscoacher på en basketträning.
Umeåbasketen hade frågat efter lite tips och inspiration och jag fick frågan om att hänga med och kolla in gänget. Eventuellt är det frågan om att göra ett antal gästspel under deras grundträningssäsong eller hjälpa till med upplägget av fysträningen.
Basket är ju ingen okänd sport i min värld. Under alla mina år i Eskilstuna hade jag och mina aktiva en bra och nära relation till Eskilstuna Basket. Rätt ofta kunde man hitta mig på läktaren på EBs damlags hemmamatcher. Det fanns många kopplingar mellan våra två idrotter bland både spelare/aktiva och på coachsidan. Inte bara på arenorna och i träningen utan även socialt och i umgängeslivet.
Så basket har alltid legat mig nära. Jag har tom uttryckt vid något tillfälle att om jag någon gång skulle sadla om som coach till en lagsport skulle det förmodligen bli till basket.
En cool sport med mycket action och image.
Så att få göra något litet inhopp när det bjuds tillfälle är kul.
Det är en tid sedan jag har kommenterat mina äventyr med lokalbussarna i Umeå.
Men nu är det dags.
Idag åkte vi vilse med 1ans buss från jobbet hem till Umedalen.
Man har lagt om endel av slingan som bussen har åkt alla år.
Så långt var busschauffören med. Men inte riktigt hur.
Resultatet blev i alla fall en fastkörning i en korsning, lite backande och knixande och slutligen lite bussåkning mot enkelriktat. Inte riktigt som det var tänkt alltså.
Men jag kom hem i alla fall 
Spännande och uppfriskande hemfärd alltså
Nu har det varit ebb på skrivandet igen en period. Spanienveckorna berodde det mycket på dåliga internetuppkopplingar som gjorde det lite småbökigt och sporadiskt.
Sedan är det en gammal sanning att tillåter man sig tre veckor på annan ort, även om det är jobb, så samlas det prylar på hög av administrativ art. Dessutom var inte alla med på lägret så där finns det också saker att ta igen.
Det var inte bara sol i Spanien
Nu var det dessutom planerat på det sättet att jag och Coach H skulle vara utbildare denna helg. Det var ytterligare en helg av tränarutbildning i vår eviga kamp att sprida kunskap inom vår idrott. Det är en rolig del av jobbet att få hålla i tränarfortbildningar och under några intensiva dygn grotta ner sig i att förklara och förmedla hur och varför man gör som man gör.
Ett tillfälle till att ransaka sina egna kunskaper som är mycket givande för den egna verksamheten. Åtminstone jag kommer på en hel del bra saker som jag skall testa i träningsverksamheten efter en sådan här helg. Tankar sprungna ur bra och kluriga frågor som kursdeltagarna kom med. Det är sådant som kallas utveckling.
Imorgon så är det den grå vardagen igen. Eller grå och grå. Det skall vara rätt skönt att träffa alla igen under normala ordnade former efter dennna energigivande period i mera ”La-La land” anda. I morgon och tisdag har vi testdagar med FIGet.
Stående och flygande 30m, vertikalhopp, stående längdhopp och stående trestegshopp och den alltid älskade coopertesten skall göras. Älskade och hatade dagar. Oftast mest kul.
Dessutom så skall jag med och ”känna på” ett eventuellt sommarprojekt imorgon. Ett lite spännande litet projekt som jag blev erbjuden i fredags. Jag skall i alla fall kolla lite närmare på vad det innebär innan jag bestämmer mig om jag skall göra det.
Får återkomma om detta senare.
Min sista vecka i Spanien har varit lite annorlunda än de två första veckorna. Då var vi ett stort gäng aktiva, nu har jag haft två egna att hålla reda på. Därutöver har jag hjälpt till med lite höjdhoppsträning och varit massör och stretchare.
Vi var flera som bröt på “italienskan”
Det är framför allt den mångkamperskan med italiensktsvallande blod och temperament som har behövts justeras till i sin kamp inför sommaren EM i Helsingfors. Mycket temperament och vilja gör att det blir lite stelt och stumt här och var. Så vad gör man in och knådar, drar och bryter så att det som skall vara mjukt och smidigt blir som det skall vara.
Mina egna atleter har skött sig med den äran. Tränat bra och fått bra kvitton. Är man ute tre veckor så hinner man med mycket så vi har tagit det lite med ro och satsat på att göra några bra högkvalitativa pass.
Dessutom har jag haft lite tid för "spionverksamhet". Tia Hellebaut och ett gäng belgare på bra nivå är här samtidigt som oss. Mycket lämpligt att hålla ett litet öga på vad de pysslar med.
Kan meddela att det inte är så annorlunda mot vad vi gör i svedala. Man kan nästan säga "same skit…."
Alltså är det åter bekräftat att det inte finns några hemligheter när det gäller träning. Det är samma hoppövningar, samma skivstångsövningar och samma typ av upplägg som vi gör. De gör samma saker och de gör det bra.
Förövrigt är det trevligt att lära känna ett helt nytt gäng aktiva. Nu kan jag säga att jag känner stora delar av IFK Lidingös aktiva. Tränarna känner jag från tidigare. Nu bara lite bättre.
