Hej och välkommen!
Ibland får jag en del specialuppdrag i min ordinarie tjänst som verksamhetsledare och tränare på Friidrottens Kompetenscenter (FKC) kopplat till Idrottshögskolan på Umeå Universitet. Eftersom jag äger en kamera och från och till ägnar mig åt en del fotografering av, oftast, diverse idrottsaktiviteter så har det blivit så att jag även brukar få uppgiften att dokumentera Idrottshögskolans diverse arrangemang.
Denna gång var det årligen återkommande ”Hälsa på Campus” som gick av stapeln senaste veckan. Ett arrangemang som syftar till att stimulera och motivera studenter och anställda på Umeå universitet till att röra på sig lite mera antingen i vardagen eller till och med börja med någon idrott eller motionsform. Det digra programmet bestod denna gång av ett stort antal föreläsningar om bland annat rörelseglädje och hälsobringande verksamhet av diverse karaktär. I programmet finns också olika prova på verksamheter av olika slag. Allt från styrkelyft, körsång, cave man cooking, disc golf, skogsyoga till trailrunning och rullskidåkning. Något för alla helt enkelt beroende på vad man har för intressen och preferenser. Målet är att man skall hitta något som passar var och en och som bidrar till att man hittar rörelseglädje i sin vardag.
Själv hann jag bevaka några delar denna gång. En stor del av tiden lyssnade jag på två föreläsningar om enkel motion och rörelseglädje samt en work shop kopplat till dessa. Sofia Åhman, kollega på Umeå elitidrottsgymnasium och känd från TV för sina 20 minuters gympapass, var en av föreläsarna som höll ett motivationsföreläsning om hur man kan få in rörelse och motion i vardagen. Allt från hur man sitter på en stol till stretching i vardagen Givetvis fick vi lite skrönor och anekdoter från olika brev och tittarreaktioner från hennes serie med motionsTVprogram. Rätt underhållande faktiskt.
Som andra huvudföreläsare var det den kanadensiske professorn vid universitet i Manitoba, Dean Kriellaars, som pratade om hälsoeffekterna av att röra på sig och hur man kan hitta inspiration till detta. I många delar en mycket intressant och motiverande föreläsning. Bland annat fick vi lära oss att i Kanada är antalet lårbensbrott bland äldre nästan en okänd åkomma. Kanada har lika mycket snö och is som i de nordiska länderna. Det är halt lika ofta där som här. Ändå har de en bråkdel av fall- och halkolyckor jämfört med vad vi har. Vad är då orsaken och förklaringen till detta?
Egentligen mycket enkel. Man spelar curling! 800 000 kanadensare är registrerade curlingspelare och en stor del av dessa är äldre och pensionärer.
Alla som har provat på att spela curling vet hur yberjävligt halt detta är. Inte nog med att man är på en välpolerad is, man har också på sig en ”halksula” på ena skon. Då menar jag inte en sula för att man inte skall halka utan en sula av hårdplast som gör att den redan halkiga isen blir överjävligt mycket halare så att man enkelt skall kunna glida runt på isen med sin sopborste. Mellan spelomgångarna är det inte helt ovanligt att man tar sig en pilsner med lite trash talk innan man fortsätter spelandet.
Att dratta på arslet, ligga snurrandes på rygg som en felvänd sköldpadda och spräcka jeans tillhör standarderfarenheter kopplat till denna sport. Åtminstone i mitt fall. Det kostar på att ligga på topp! jag är oftast i det vinnande laget när jag har provat på denna verksamhet.
Kontentan av detta är alltså att de kanadensiska pensionärslårbenshalsarna klarar sig mycket bättre eftersom kanadensiska pensionärer är vana och säkra isvandrare och vet hur man rör på sig när det är halt.
I slutet på dessa två efter varandra följande föreläsningar höll Dean och Sofia en gemensam workshop där publiken fick hoppa upp scen och göra diverse aktiviteter med några ihopskrynklade papper. Man fick helt enkelt gå en grundkurs i att jonglera. Det kom fram att Dean var också professionell utbildare av jonglörer… Mycket garv och glädje blev det i alla fall. Helt enligt manus.
Själv smög jag runt i kulisserna och dokumenterade detta.
Efter denna sejour tog jag en sväng upp till vårt kontor och hann fånga in skogslöparna och styrkelyftarna också. Flera av mina kollegor på Idrottshögskolan var förvånade över det stora intresset för just styrkelyft. Ett trettiotal intresserade dök upp och fick sig en kunnig genomgång i styrkelyftandets konster och DNA. Nästa gång behövs en betydligt större lokal för denna del. Det är många ”vanliga” motionärer som vill bli starka. Inte bara gymtarzantyperna som det var för några år sedan. Mycket bra och sunt.
En del bilder blev det till slut. Som Idrottshögskolans inofficiella ”In house tame paparazzi” fick jag slutligen ihop ett 30-tal bilder som är tänkt att användas i olika sociala medier och som en dokumentation över denna version av ”Hälsa på Campus”.
Over and out tills nästa gång i ett helt annat ämne.
JB´s Blogg 